Jag vet att jag för ett tag sen skrev att detta inte skulle bli någon frenetiskt pappablogg, och jag lovar er heligt att så kommer det aldrig bli heller, men jag måste bara visa den allra första bilden (ultraljudsbild förstås) på min alldeles egna, och ja... okej då, min frus, underbara bebis som ligger och goar sig i mammas mage.
  Att se detta kändes väldigt magiskt och fantastiskt. Nu känns det mer på riktigt än vad det gjorde innan.