Är jag verkligen en filmsamlare? Jag vet faktiskt inte. Det kanske beror på hur man ser på saken. För vad är det egentligen som definierar just en filmsamlare? Är det mängden filmer i hyllan? Eller är vad är för typ av filmer som står där?

Hur som helst. Ärligt talat så ser jag nog inte mig själv som en samlare, utan mer som en person som helt enkelt bara älskar att se på film och som genom åren har lyckats köpa på mig en liten hög (som nu börjar närma sig 2000-strecket), eftersom jag vill ha mina filmer i fysiskt format.

Jag har oftast fått för mig att en samlare är ute efter något speciellt, så som limiterade utgåvor eller förstautgåvor, extramaterial eller en viss typ av region, samt att kvaliteten har en viss betydelse. Och inget av detta är något som någonsin har betytt något för min egen del. Är det nämligen en film som jag verkligen tycker om så är jag bara glad över att ha en kopia av den oavsett version - så länge det går att se på den (då det faktiskt är mitt enda krav).

Och då kan jag ju passa på att nämna att jag inte är en sådan som har flera olika versioner av en och samma film. Visst, det finns några... men de är ytterst få och då rör det mest sig om två av samma titel.

Förresten så är ju det också en grej för vissa samlare. Att just ha så många olika utgåvor och upplagor av vissa speciella titlar. Som till exempel discjunkie, som jag anser har Sveriges grymmaste Motorsågsmassakern-samling, bland annat. För han skulle jag faktiskt vilja säga är en samlare (till skillnad från mig).

Visst, samtidigt så skulle man kunna säga att jag samlar på vissa regissörer och skådespelare. En del av dessa är till exempel: Tim Burton, Steven Spielberg och Clint Eastwood. Fast då har jag, som jag skrev en bit ovan, inte brytt mig om vad det varit för typ av utgåva.

Jag har även kommit på mig själv med att ibland köpa filmer som har en sorts nostalgisk betydelse för mig, då det är sådana som jag älskade att se på som liten och som jag än idag kan se om och om igen.

Nu när jag suttit här ett tag och försökt skriva ner detta kommer jag på att allt började med att jag faktiskt samlade på skräckfilmer på VHS och att när jag sedan fick min första DVD-spelare mest köpte filmer av denna genre (speciellt de som var baserade på böcker av Stephen King).

Så allt började med mitt - vad vissa skulle kalla överdrivet nördiga - intresse för skräck och det makabra. Vilket än idag är den typ av film som jag föredrar att se på, även om jag inte riktigt samlar på mig av allt jag kan hitta, utan mer köper något som jag tycker verkar intressant och verkligen vill se. Fast kan lägga till att jag älskar att leta efter udda skräckfilmer på loppisar och liknande.

Kolla gärna in min andra blogg Lolas Basement som enbart handlar om skräckfilm, videovåld, etc.

Sådär, ja, det var väll mina tankar runt mitt filmintresse och samlande, eller vad man nu känner för att kalla det.