Ett "ämne" jag länge bollat om jag skulle toppa eller inte. Och nu när jag efter många om och men har suttit mig framför datorn för att slutföra det hela inser jag varför jag inte gjort det tidigare.
  Jag har helt enkelt inte sett så många varulvsfilmers eller filmer där varulvar förekommer. Så därför blir detta bara en halv lista, alltså en 5-i-topp, men det får duga det med.

5. Wolf - Jack Nicholson är lysande i denna, sen får man säga vad man vill om den saken. Till och med James Spader är helt okej. Jag gillar speciellt scenerna när Nicholsons karaktär börjar höra, se och lukta bättre. Ni som har sett den vet vad jag menar.



4. The Wolfman - Och detta är då inte den från 1941 med Lon Chaney, Jr., utan den nya från 2010 med bland andra Benicio del Toro och Sir Anthony Hopkins.



3. Monsterklubben (The Monster Squad) - Inte just en varulvsfilm, men en monsterfilm i vilken bland annat en varulv förekommer. Detta är en film jag sett många gånger och det var just varulven som var min favorit i den.



2. Bad Moon - Kanske en mindre känd varulvsfilm från 1996, baserad på Wayne Smiths roman Thor. Jag kommer inte riktigt ihåg så mycket om historien i sig, men jag minns att jag tyckte denna var riktigt bra.



1. An American Werewolf In London - Tittade på denna igen tidigare i veckan, då det var evigheter sedan sist. Och ja, den föll mig fortfarande i smak och tyckte och allt vad det nu heter. Och jag förstår verkligen varför, om man tänker att det var då, varför den vann en Oscar för bästa smink. En rolig notering (för er som kanske inte redan visste det) är att detta var den första film någonsin som vart tilldelad just det priset. John Landis har med denna helt klart skapat ett klassiskt mästerverk.

Nu när det är påsk passar det väll lägligt att lista några filmer med religösa anknytningar. Och jag vet såhär på en gång att denna lista inte kommer att tilltala alla, men det är så det är. Jag kanske inte gillar alla heller så det var ju som bra det. Vissa självklara filmer som berör detta ämne har medvetet plockats bort och andra har lagts till endast för att reta andra (kanske). Jag vet inte riktigt vad det är jag skriver just nu, men det blir nog bra i slutändan.
  Det är alltid roligt att läsa era kommentarer. För om vi inte alltid delar samma åsikter, osv, men det är väll det som är lite av tjusningen med just film. Alla kan inte tycka om samma sak.

Nej, nu är det slutbabbalat/skrivet... och så sätter vi igång med listan istället.


10. Dracula 2000 (eller 2001, beronde på vilken utgåva man har). Enda anledningen till varför den här filmen har hamnat på denna lista är på grund av den smått - i alla fall så tyckte jag det då - originella idén om vem Dracula egentligen var och varför han inte tål kors, solen och så vidare. Det är rätt så kul att, den då mer eller mindre okända, Gerard Butler spelar rollen som den blodsugande greven.

09. Hårda Bud. Paul Rudd berättar tio olika historier som på sätt och vis grundar sig i de tio budorden.

08. Legion. Ärkeängeln Michael faller ner på jorden, närmare bestämt i Los Angeles. Han snor en polisbil och beger sig iväg mot den lilla vägkrogen Paradise Falls mitt ute i öknen. Där förklarar han för en grupp personer, som blivit omringade av "demoner", att Gud har tappat tron på människan och har därför sänt ner sina änglar för att utrota hela mänskligheten. En av dessa personer, Charlie, är gravid och redo att föda vilken sekund som helst när Michael förklarar för henne att hennes barn är den nya frälsaren.

07. The Boondock Saints. Bröderna MacManus (Norman Reedus och Sean Patrick Flanery) är utvalda av Gud att utrota all ondska. Det är i alla fall vad de själva ser sig att vara. Och de gör allt för att lyda herrens lag, även om det så krävs extremt våldsamma metoder för att göra det. Willem Dafoe gör en superb roll som en något säregen FBI-agent. Filmen fick en uppföljare, vilken jag inte fann lika bra.

06. Frailty. Bill Paxtons regidebut. Paxton spelar även den ensamstående fadern som tror sig bestämt ha blivit ombedd av Gud att döda demoner.

05. Se7en. De sju dödssynderna. Det är allt som behövs för att den ska hamna på denna lista.

04. Da Vince Koden. Va! Denna film, vad gör den här!? Men, men... gapa bäst ni vill. Jag tycker faktiskt att det är en bra film (så även boken). Jag är bara så trött på att försöka förklara varför. Den har helt enkelt en del teorier som jag finner intressanta och som får mig att tänka, ja, tänk om...

03. The Passion Of The Christ. Behövs det överhuvudtaget skrivas något om denna?

02. Dogma. Samtidigt som den hånar så hyllar den även den katolska tron. Tro det eller ej. Helt klart en av Kevin Smiths bästa filmer, bortsett från Clerks då.

01. Resurrection. Denna film har jag skrivit om många gånger tidigare och här är länken till ett av dessa inlägg. Filmen påminner på många sätt väldigt mycket om Se7en skulle man kunna säga, men personligen så tycker jag att denna är bättre. Ja, vilken ni med denna lista kanske har förstått.

Glad påsk.

Och mördare var...

  någon i en vit spökmask och jaktkniv.

Nyss hemkommen från premiären av Scream 4. Och låt mig börja med att skriva att jag inte vart besviken. Jag är till och med beredd att säga att jag tyckte att detta var den bästa uppföljaren av de tre som gjorts. Kanske beror det mest på att det är Kevin Williamson som åter igen står för manus, och inte Ehren Kruger som inte gjorde världens bästa jobb med 3:an (även om den också har sina stunder). Wes Craven kan jag som vanligt inte klaga på. Än en gång har han lyckats. Så om det nu blir fler filmer i serien, och om då Craven och Williamson står för huvudjobbet, kommer jag definitivt att se dem.

Jag tänker inte ta upp något om handlingen, då det flesta om den redan finns att läsa på ett säkert miljontals sidor redan, sedan en längre tid tillbaka.
  Ett stort plus med denna, som jag verkligen gillade, var ett den var betydligt mycket blodigare än de andra tre.

Och jag kan även avsluta detta inlägg med att nämna; att gillar man den första filmen så tror jag med säkerhet att man kommer att gilla denna.

Ingen har väll kunnat missa att Scream 4 har premiär nu på fredag. Äntligen! Jag har verkligen väntat på denna film. Och jag ska självklart gå och se den då, tillsammans med min kusin (som även hon är lika förtjust i Scream-filmerna som jag).

Den första filmen i serien hör till en av mina favoriter när det kommer till skräckfilmer och jag har väll sett den ett x antal gånger - jag har tappat räkningen, men det är över tvåhunda i alla fall.
  Uppföljnarna har jag blandande känslor för, tvåan är den bättre och trean är lite för mycket parodi på sig själv. Fast självklart så tycker jag att de är sevärda om man gillar sådan typ av film, alltså slasher.



Av alla rykten och teorier (samt intervjuer med skådespelare och självaste Wes Craven) som spridits likt en löpeld den senaste tiden angående den fjärde delen så ska detta tydligen vara den bästa uppföljaren. Och jag hoppas verkligen på det, för av det man har lyckats sett i trailer-väg och liknande så verkar det inte helt omöjligt att detta skulle kunna va ett faktum.
  Jag vet hur som helst att jag inte kommer att bli besviken.

Ska försöka att skriva ett inlägg så fort som möjligt efter att jag sett den.

”Blood is sicker than water” står det som tagline på omslaget av DVDn. Och ja, det kan jag väll hålla med om efter att jag ha sett denna film. Fast visst, det kanske helt och hållet beror på vad det är för sorts blod som flyter genom ens vener.

Ashley Greene (kanske mest känd för sin roll som Alice i Twilight-serien) spelar Summer, en tuff tonårstjej på jakt efter sin pappa som hon aldrig hann lära känna, då han försvann tidigt ur hennes liv. Den enda ledtråden på vart han kan befinna sig är en småstad som heter Massey.
  Väl där stöter hon på problem med sheriffen, men lyckas komma undan tack vare den charmige Tom och tillsammans beger de sig till Toms hus, där han lever med sin mamma, som verkar ha ett mer speciellt band till sin son än just bara mamma.

Efter att ha tillbringat natten med Tom försöker Summer ge sig av, men slås medvetslös och vaknar sedan upp fastkedjad nere i källaren. Där upptäcker hon att hon inte är ensam, utan där finns även Amber - en mer eller mindre döende tjej - som har suttit fastkedjad en längre tid.
  Summer får också reda på att de inte är de enda tjejerna som hamnat där och anledningen till varför, nämligen att de är tillskott till Toms trädgård som han planterat där nere. (Jag kan ha fel om det där sista, men så tolkade jag det).
  För att överleva tvingas Summer manipulera Tom och få honom att tro att hon har känslor för honom, och hon går därför med på att göra vad han än begär. Detta växer dock, av någon lustig anledning, till ett mycket märkligt förhållande mellan de båda. Lite av ett Stockholm syndrom skulle man kunna säga.

När sedan Toms far kommer hem visar det sig att det inte bara är Tom och hans mamma som är störda i familjen. Toms far är nämligen seriemördare som också har sin beskärda del av "hemligheter".
  En del saker, som faktiskt kändes rätt så förutsägbara efter en stund in i filmen, avslöjas och detta fick mig att tänka: åh, fy fan… Fast inte att det var dåligt på något sätt, utan mest av att det fick mig att känna ett ännu större obehag för den sjuka familjen.

Ett riktigt underhållande gammal goding från 1988, skriven och regisserad av Yahoo Serious - som även spelar huvudrollen.
  Det var evigheter sedan jag såg den sist, men den var minst lika rolig nu som då, om inte ännu roligare.

En något påhittad porträttfilm om Albert Einstein, som klyver på en atom för att skapa bubblor i öl och upptäcker så relativitetsteorin. Han reser därför från Tasmanien och faderns äppelgård till Sydney för att patentsätta den. Väl framme kanske det inte riktigt blir som han tänkt sig - hans idé blir bland annat stulen och han blir satt på mentalsjukhus - men han upptäcker en hel radda med nya saker, som till exempel surfing, rock and roll och den allra första elgitarren.
  Det är väll mer eller mindre historien.

Se den om ni inte har gjort det.