Blu-ray & DVD-uppdatering: 25 september 2012

Det var ett tag sedan jag gjorde någon uppdateringen över vad som införskaffats till samlingen den senaste tiden - om man bortser från de filmer som nämndes i mitt inlägg om Tony Scott, samt de serietidnings- och videospelsbaserade filmer jag köpte för inte allt så länge sedan.
 
Och eftersom jag höll på alldeles för länge med att få tummen ur arslet för att göra ett liknande inlägg till min andra filmblogg Lola's Basement (den om skräckfilm och videovåld) så vill jag inte att det ska upprepas igen, därför blir detta ett vanligt skrivet inlägg istället för ett videoinlägg. Det kan lätt ha hänt att jag glömt bort några filmen eftersom, som sagt, det var ett tag sedan detta gjordes.
 
Fetstilade titlar är blu-ray.
 
3000 Miles to Graceland
A Perfect World
Abduction
The Abyss (special edition)
Backdraft (steelbook edition)
Black Diamond
Body of Lies
The Breakfast Club
Cloverfield (2-disc limited steelbook edition)
Country Strong
Dansar med Vargar (3-disc special edition) - detta är den sedan att tid tillbaka utgångna Director's Cut-utgåvan som innehåller den förlängda versionen av filmen.
Den innersta kretsen
Drömmarnas horisont
Fantomen
Född den fjärde juli
Hard Target
Hereafter
The Hunger Games
Legend - gammal kultfantasy med Tom Cruise, regisserad av Ridley Scott.
Jerry Maguire
Jersey Girl
Jägarna
Jägarna 2
Panic Room
Pearl Jam Twenty
Romeo is Bleeding - den med Gary Oldman och Lena Olin.
Screamers
Se7en
Snabba Cash
St. Elmo's Fire
State of Grace
Stone
True Lies
The Usual Suspects
 
 
Hoppas att det inte ska ta lika lång tid tills nästa gång.

Inplastat och osett, del 2

Här kommer några fler titlar som jag betat av i min väldigt stora hög av ännu inplastade och osedda filmer.


Rango. Detta måste vara en av de bättre animerade filmer jag sett på ett bra tag. Inget snack om saken.

Kafka. En någorlunda påhittad biografi över Franz Kafkas liv. Kanske inte en film för alla. Jeremy Irons är hur som helst riktigt bra (vilket han förvisso för det mesta brukar vara).

The Contender. Vill man se Jeff Bridges som president så ska man se denna.

Mark of a Murder. Inte det bästa som Robert De Niro, även om den har sina små stunder.



Inplastat och osett, del 1

Jag har sakta men säkert börjat beta mig genom alla de filmer i samlingen som stått inplastade en längre tid (nu pratar vi om år här) och som jag av någon anledning aldrig tidigare sett. Det är en hel, så detta "projekt" kommer säkerligen ta sin lilla tid eftersom jag inte kan slå mig ner och titta på film på samma sätt som tidigare, då sonen tar upp väldigt mycket tid. Precis som nu... när han inget annat vill än att sitta i knät och titta på vad som händer på dataskärmen.

Men, men. Här är de filmer som jag hittills har prickat av på den långa listan av inplastat och osett.


The Bridges of Madison County. En av få Clint Eastwood-filmer jag aldrig hade sett. Och då ska det påpekas att jag är något av ett fan när det kommer till Eastwood, oavsett vilken genre han beträder. Självklart så har jag en speciell förkärlek för hans westernrullar, men denna var långt ifrån dålig den med. Meryl Streep är lysande. Det är konstigt att hon inte vunnit fler Oscars än vad hon gjort.

21 Gram. Till början en aning virrig. Men det är så det är. Scener kommer nämligen inte i kronologisk ordning. Och nej, detta är ingen spoiler eftersom det är allmänt känt. Det kan dock bli lite jobbigt ibland. Bortsett från det så är skådespelarna bra i sina roller. Sean Penn, Benicio Del Toro och Naomi Watts. I största allmänhet var den helt okej, men jag är glad över att jag inte gick och såg den på bio en gång i tiden.

Gone Baby Gone. Ben Afflecks regidebut. En film som likaväl Clint Eastwood hade kunnat stå för. Den påminner nämligen väldigt mycket om de filmer som han gjort de senaste tio åren. Att sedan författaren bakom denna även är författaren bakom Mystic River, som Clintan faktiskt regisserade säger ju sig självt. Hur som helst så tyckte jag mycket om denna film, eftersom jag är en aning svag för liknande drama-thrillers.

The Town. Ben Afflecks andra film som regissör. Och även denna föll mig i smaken. Se den om ni inte har gjort det. Det är allt jag kan skriva om den för stunden.

Solisten. Robert Downey Jr. och Jamie Foxx är fantastiska i detta verklighetsbaserade drama. En riktigt jäkla bra film som verkligen berör, samtidigt som den bjuder på en gnutta humor här och där.


Nu lade jag märke till, när jag sneglade över listan på de filmer som jag hittills sett och över vilka som är kvar, att det kommer att bli en hel del dramafilm. Kanske lite enformigt, men så får det bli.


Några bra filmer jag sett den senaste veckan

Kände att jag behövde skriva något så är kommer en liten lista på några filmer jag sett den senaste veckan och lite kort om vad jag tyckte om var och en av dem. Spoilers kan förekomma.

Super 8 - detta är den bästa av alla de filmer jag listar i detta inlägg. Jag känner inte att jag behöver tillägga så mycket mer än att jag verkligen tycker att man borde se den om man ännu inte har gjort det.

Green Lantern - superhjältefilm med Ryan Reynolds. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om denna. Jag tyckte om den.

X-Men: First Class - många har tyckt att detta är den bästa av de filmer som hittills gjort om/med X-Men. Det tycker inte jag, fast å andra sidan så är jag ju inte så värst förtjust i någon av dem. Men självklart, även denna har ett visst underhållningsvärde.

Love & Other Drugs - Jake Gyllenhaal och Anne Hathaway är lysande i denna romantiska drama-komedi.

Jägarna 2 - Kjell Sundvall står än en gång för regin när Stockholmspolisen Erik (åter spelad av Rolf Lassgård) tvingas tillbaka till sina hemtrakter för att hjälpa till i utredningen av en försvunnen kvinna. Helt okej, men inte i närheten av den första filmen. Vill man dock se en riktigt bra Peter Stormare så ska man definitivt se denna.

Hur många lingon finns det i världen? - en helt fantastisk film som till största del är baserad på historien om hur den nu allmänt kända Glada Hudik-teatern.

Easy A - komedi med Emma Stone. Ett fåtal roliga scener (en eller två, tre högst), men annars var det inte någon film som tilltalade mig.

The Other Guys - detta var inte min tekopp som man säger.


Har du som läser detta sett någon av dessa lämna gärna ett meddelande i kommentarsfältet.


FIELD OF DREAMS (Drömmarnas Fält)

Varning! Spoilers kan förekomma!

Kevin Costner spelar Ray Kinsella, som tar med sig familjen och köper en gård i Iowa för att försörja sig som lantbrukare.
  När han är ute och går i majsfältet hör han plötsligt en röst: "om du bygger det, så kommer han". Och utan att riktigt veta varför börjar Ray skövla bort det mesta av majsfältet för att bygga en basebollplan, med stort stöd (dock en aning skeptiskt) av sin fru och dotter. Alla andra tror endast att han har blivit galen.
  Dag ut och dag in väntar Ray på att något ska hända, allt medan skulderna blir fler och fler. En kväll när han och hans fru sitter och pratar om att de kanske skulle plantera om majsen ser dottern en man stå mitt ute på basebollplanen. Det visar sig vara Shoeless Joe Jackson, en död basebollspelare som en gång i tiden var en av Rays fars stora favoriter.
  Och detta är bara början på en historia som tar med tittaren på resa om att verkligen stå för det man tror på och om att försonas med sitt förflutna.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro om denna film innan jag såg den, men blev faktiskt riktigt överraskad. Coster gör en riktigt bra roll och så även James Earl Jones i rollen som den fiktive författaren Terence Mann (har inget att göra med den verkliga Terrence Mann).

En fin, magisk spännande film som funkar för hela familjen.


BABY BLUES (även kallad: Cradle Will Fall)

 Medans pappan i en fyrabarnsfamilj reser iväg i arbete drabbas mamman av ett psykotisk sammanbrott, som följderna av en födsel, och den äldste sonen Jimmy är den som måste skydda sig själv och sina yngre syskon. Han blir tvungen att göra allt för att de ska lyckas fly undan deras sinnesrubbade moder...

  Mer än så behöver man inte skriva vad denna film handlar om, som utspelar sig på en lantgård en bit utanför stan. Snyggt filmad, läckra vinklar med gamla skitiga/rostiga traktorer, skördetröskor och allt vad man nu kan finna på en sådan gård. Samt ett creepy jävla majsfält!
  För alla som gillar skräckfilm och har sett någon eller några där just majsfält förekommer vet att de inte bådar något gott.

  Jag tyckte att den var riktigt obehaglig, just på grund av att psykosen som mamman i filmen hamnar i även kan hända i verkligenheten och som dessutom är mycket mer vanligare än man tror. Och kanske är den största anledningen till att jag finner denna film, och denna psykiska störning, så hemsk för att jag och min fru just väntar vårat fösta barn.

  Ja, just det... detta skulle inte bli en föräldrarblogg. Och det är det inte. Nej. Utan en filmblogg. Nu var det ju bara så att jag råkade se en extremt skrämmande film som handlade om detta ämne och så slank jag in på ett litet sidospår. My bad. Det ska inte upprepas igen (kanske).

  Annars så var detta en riktigt bra film. Jag rekommenderar den till alla som inte har sett den. Varning dock. Den innehåller en hel del morbida scener. Eller så är det bara jag som börjar bli äldre och känsligare nu när mina fadersinstinkter börjar göra sig allt mer till känna. Nämen, vafan, nu är jag där igen. Bäst att avsluta detta inlägg innan jag blir allt för blödig.

  Tills nästa gång.

  Ha det så underbart.


THE SILENT HOUSE (varning - spoilers förekommer!)

Har nyss tittat på den spanska skräckfilmen som är inspelad i en enda lång tagning - helt utan klipp. Eller? Är den verkligen det? Ni som har sett den vet nog kanske vad jag syftar på.

Hur som helst så tyckte jag att den var riktigt obehaglig. Jag låg nämligen hopkrupen i soffan med fötterna under en filt. Och det är inte särskilt ofta som jag gör det när det jag tittar på skräckfilm. Samtidigt kunde jag inte slita blicken från TVn - kanske berodde det mest på att jag bara var tvungen att försäkra mig om att det verkligen inte vara några klipp i filmen.

Filmen börjar med att två personer, vad som visar sig vara en far och en dotter, efter en kort promenad kommer fram till ett till synes öde hus.
  Efter en stund så dyker ytterligare en person upp i bil och det framstår att han är ägaren av huset och att han har sålt det, och fadern och dottern är där för att fixa till det så att det ser snyggt ut tills det att köparen anländer. Ägaren åker sedan därifrån efter det att han visat dem runt inne i huset och poängterat att de ska undvika övervåningen, då golvet är i "dåligt skick" där uppe.
  När fadern och dottern sedan är själva och försöker sova hör dottern plötsligt konstiga ljud från just övervåningen.
  Resten får ni se själva om ni nu väljer att se denna (om ni nu inte redan har gjort det vill säga). Vilket jag verkligen tycker att ni borde göra.

På en skala 1-5 så får den en stark 4. Och jag funderar på om detta faktiskt skulle kunna vara en film att visa på årets Horror Weekend.


THE SOCIAL NETWORK

Och jag är som vanligt lite efter med att se vissa filmer.

  Denna gång var det The Social Network. Helt okej, dock inte David Finchers bästa... i alla fall om ni frågar vad jag tycker. Fight Club och Se7en är mina lugnt favoriter när det kommer till honom.

  Jesse Eisenberg
(som var grymt jävla bra i den hysteriskt underhållande Zombieland) gjorde en bra roll som Facebook-grundaren Mark Zuckerberg. Inte för att jag har någon aning om hur den riktiga Zuckerberg är som person, talar eller rör sig - det enda jag sett är bilder på honom på nätet och de hade ju nästan lyckats hitta någon som liknande honom. Alltså Eisenberg hade vissa drag av Zuckerberg (jaja, hur som helst, ni förstår nog vart jag vill komma med det hela, kanske).

  Justin Timberlake var faktiskt inte så dålig han heller, i rollen som Sean Parker - en av männen bakom det numera utdöda Napster. Det är nästan så att jag föredrar honom som skådis än som musiker. Jo, så är det. Jag gillar ju inte hans musik överhuvudtaget.

  Så om en del av er, som är som jag och inte hunnit med att se en del filmen (denna inräknat), så tycker jag verkligen att ni borde göra det. Alltså se denna. Annars tänker jag inte acceptera era vänförfrågningar på Facebook. Hehe. Jag vet, tråkig humor. Sorry.


IT'S COMPLICATED

Sådär ja, då har även jag sett denna. Bättre sent än aldrig.

Denna film borde komma med taglinen "Gammal kärlek rostar aldrig... eller?"
  Detta var i alla fall det första som poppade upp i skallen på mig när eftertexterna började rulla. Det finns verkligen inte så mycket att säga om denna som säkerligen redan har sagts på tusen andra filmbloggar vid det här laget. Den var... (håll i er, för här kommer mitt favoritord) fantastisk.

Jag kan ärligt säga att jag inte har varit så förtjust i någon av skådespelarna tidigare, men efter att ha sett dem i denna så är jag beredd att ändra min åsikt på den punkten. Alla gjorde ett makalöst bra jobb.

Om det är någon som ännu inte har sett den här så rekommenderar jag den verkligen. En feelgood-film med hög klass.


THE KIDS ARE ALL RIGHT

Det lespiska paret Nic (Annette Bening) och Jules (Julianne Moore) har ett bra liv tillsammans och med två underbara tonåringar. Deras äktenskap kan inget annat vara än perfekt.
  Men så en dag tar deras barn kontakt med deras pappa, en spermadonator vid namn Paul (Mark Ruffalo) och detta får de båda mammorna att reagera minst sagt chockat. Den oväntade situationen blir startpunkten för en del händelser som kommer att påverka dem alla för resten av deras liv.



Jag tyckte förtås att detta var en fantastisk film. En sådan där "seriös" komedi som jag verkligen gillar och ibland inte kan få nog av. Det går som inte riktigt att sätta ett finger på exakt vad det är som gör att jag tycker det är bra, då det är finns så mycket. Allting är bara perfekt. Snyggt filmat, bra skådisar, dialog, musik - ja, allt. De känslor jag fick av att se denna film var precis desamma som jag fick när jag såg Paper Man, Familjen Jones och Greenberg, med flera. Det var helt enkelt en jävla bra film och som utan tvekan kommer att hamna i samlingen inom en snar framtid.


HACKERS

Tittade på denna pärla från 1995 i helgen och ja, den var lika bra som den var när den en gång kom - det tycker i alla fall jag. Kult, kult och åter igen kult, typ. Den är så bra på sitt sätt att jag inte ens tänker skriva något om den för att försöka predika för alla som (av någon underlig anledning) inte har sett den ska göra det. Detta borde helt enkelt ta och räcka. Se den för fan!


SUMMER'S BLOOD

”Blood is sicker than water” står det som tagline på omslaget av DVDn. Och ja, det kan jag väll hålla med om efter att jag ha sett denna film. Fast visst, det kanske helt och hållet beror på vad det är för sorts blod som flyter genom ens vener.

Ashley Greene
(kanske mest känd för sin roll som Alice i Twilight-serien) spelar Summer, en tuff tonårstjej på jakt efter sin pappa som hon aldrig hann lära känna, då han försvann tidigt ur hennes liv. Den enda ledtråden på vart han kan befinna sig är en småstad som heter Massey.
  Väl där stöter hon på problem med sheriffen, men lyckas komma undan tack vare den charmige Tom och tillsammans beger de sig till Toms hus, där han lever med sin mamma, som verkar ha ett mer speciellt band till sin son än just bara mamma.

Efter att ha tillbringat natten med Tom försöker Summer ge sig av, men slås medvetslös och vaknar sedan upp fastkedjad nere i källaren. Där upptäcker hon att hon inte är ensam, utan där finns även Amber - en mer eller mindre döende tjej - som har suttit fastkedjad en längre tid.
  Summer får också reda på att de inte är de enda tjejerna som hamnat där och anledningen till varför, nämligen att de är tillskott till Toms trädgård som han planterat där nere. (Jag kan ha fel om det där sista, men så tolkade jag det).
  För att överleva tvingas Summer manipulera Tom och få honom att tro att hon har känslor för honom, och hon går därför med på att göra vad han än begär. Detta växer dock, av någon lustig anledning, till ett mycket märkligt förhållande mellan de båda. Lite av ett Stockholm syndrom skulle man kunna säga.

När sedan Toms far kommer hem visar det sig att det inte bara är Tom och hans mamma som är störda i familjen. Toms far är nämligen seriemördare som också har sin beskärda del av "hemligheter".
  En del saker, som faktiskt kändes rätt så förutsägbara efter en stund in i filmen, avslöjas och detta fick mig att tänka: åh, fy fan… Fast inte att det var dåligt på något sätt, utan mest av att det fick mig att känna ett ännu större obehag för den sjuka familjen.


YOUNG EINSTEIN

Ett riktigt underhållande gammal goding från 1988, skriven och regisserad av Yahoo Serious - som även spelar huvudrollen.
  Det var evigheter sedan jag såg den sist, men den var minst lika rolig nu som då, om inte ännu roligare.

En något påhittad porträttfilm om Albert Einstein, som klyver på en atom för att skapa bubblor i öl och upptäcker så relativitetsteorin. Han reser därför från Tasmanien och faderns äppelgård till Sydney för att patentsätta den. Väl framme kanske det inte riktigt blir som han tänkt sig - hans idé blir bland annat stulen och han blir satt på mentalsjukhus - men han upptäcker en hel radda med nya saker, som till exempel surfing, rock and roll och den allra första elgitarren.
  Det är väll mer eller mindre historien.

Se den om ni inte har gjort det.


GREENBERG

Låt mig börja med att säga (skriva) såhär... jag har aldrig varit förtjust i Ben Stiller, men med denna film så fick han mig att ändra min uppfattning om honom. Jag är faktiskt villig att hålla med många andra om att detta är hans utan tvekan bästa rollprestation hittills i hans snart trettioåriga karriär. Det kanske till med är så att det kan bli hans livs bästa roll någonsin. Det skulle inte förvåna mig i sådana fall. Han är helt enkelt lysande i denna film. Fantastisk, om man ska citera mig.



Filmer, som är regisserad av Noah Baumbach och skriven tillsammans med skådespelerskan och dåvarande fru Jennifer Jason Leigh, handlar om Roger Greenberg (då spelad av Stiller förstås), en 40-årig snickare - föredetta musiker - som försöker få ordning på sitt liv igen efter ett nervöst sammanbrott. Han har suttit inne på mentalsjukhus, men blir utsläppt och flyger från New York till Los Angeles för att ta hand om sin brors och dennes familjs hus, samt deras hund, medan dem är bortresta.
  Väl i Los Angeles träffar han Florence (spelad av Greta Gerwig - från bland annat The House Of The Devil), hans brors personliga assistent, och dessa två fattar genast tycke för varanda, även om Greenberg kanske har lite svårt att medge detta.
  Hans neurotiska beteenden ställer lätt till problem och gör det svårt för honom att acceptera nuet, då han gärna lever lite för mycket i det förflutna. Och samtidigt som han ska ta hand om huset och hunden, ge Florence en chans, så måste han även ta tag i sig själv och försöka hitta sin väg i livet.

Det var i alla fall så jag tolkade denna film, vilken jag starkt rekommenderar till alla som inte har sett den.



      


REQUIEM FOR A DREAM

Såg nyss på denna och kände direkt att jag var tvungen att skriva något. Fast ärligt talat så vet jag inte riktigt vad.

Filmen var riktigt bra, dock riktigt hemsk på samma gång, men med fantastiska skådespelarinsatser. Den handlar om några drogmissbrukare och deras vardag, vad det är som driver dem till missbruka och hur långt dem är beredda att gå för att få i sig ännu en hit.

Nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva om den. Jag är fortfarande en aning nollställd såhär efter. Det är definitivt en film som kommer att hamna en samlingen. Det är en sak som är säker. Vem vet, det kanske blir ett lite bättre inlägg om den då.

 

      


BRUTTI, SPORCHI E CATTIVI

Eller som vi här i Sverige kanske känner till den som: Fula, Skitiga & Elaka.

Såg denna för första gången idag (jo, så är det... tro det eller ej) efter att många har talat om för mig att detta är film som man bara måste ha sett. Så ja, nu har alltså jag också sett den.
  Och den första tanken som dök upp i skallen på mig när eftertexterna började rulla, och som säkerligen många andra tänkt, var "och jag som trodde att man familj var sjuk". Till och med familjen Sawyer i Motorsågsmassakern framstår nästa som söta och mer gästvänliga än Giacinto Mazzatella och hans arvtagare (<---- ironi för er som sett den).

Men förutom att det var en av de knäppaste filmer jag sett så var den riktigt bra. Jag tyckte om fotot, hur den var filmad (men kan inte riktigt svara på varför) och så var hela setdekoren uppe på och runt om "soptippen" där familjen bodde riktigt snygg - om man nu ska våga sig påstå att en sopptipp är något vackert att skåda. Äh, jag vet inte riktigt vad det är jag försöka säga här. Filmen tilltalade mig helt enkelt.
  Och även om jag vanligtvis brukar ha lite svårt med att se på filmer där man talar italienska (eller andra europeiska språk - speciellt franska) så fann jag verkligen inte några som helst problem med det denna gång.

Så nu är det väll upp till mig att göra, så som många andra gjort för mig, och rekommendera denna film vidare till alla er som ännu inte har sett den. Något kort om handlingen hoppar jag därför över, för jag tycker att man själv ska få sin uppfattning om denna sjuka familj.



      


Söndagsmatiné: PROFONDO ROSSO (Deep Red)

Kanske inte vad man direkt förknippar med en matinéfilm, men detta var vad jag började denna dag med. Jag klev upp klockan åtta - alldeles för tidigt för en söndagsmorgon - och såg på Dario Argentos Profondo Rosso (även känd som Deep Red).
  Måste påpeka att jag såg på den "sällsynta" exportversionen, redigerad av Argento själv, vilken är den version av filmen som många anser är den bästa versionen. Jag har även sett Director's Cut-versionen, men det var ett tag sen så jag kommer inte riktigt ihåg skillnaden - förutom att den var lite längre.

Filmen börjar (nästan i alla fall) med att vi får se Helga Ulmann, ett medium med telepatisk förmåga som inser att en mördare befinner sig i publiken under ett seminarium. Hon blir strax därefter mördad och en pianolärare, spelad av David Hemmings, blir vittne till mordet. Och han beslutar sig för att på egen hand lösa fallet och ta reda på vem mördaren är.



Jag tyckte att denna film var riktigt bra och om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt inte har sett så många av Argentos filmen tidigare (förutom då Suspiria och någon annan som jag inte kommer ihåg namnet på, men även dem fann jag sevärda).
  En sak som jag verkligen tyckte om med Profondo Rosso var tavlorna i Helga Ulmanns lägenhet. De såg ut som något jag inte skulle ha något emot att ha på väggarna hemma.



      


LEATHERFACE - THE TEXAS CHAINSAW MASSACRE III



Har nu till slut även sett denna. Det var nämligen den enda av alla Motorsågsmassakern-filmerna jag inte hade sett. Och ja, vad ska man säga? Jag hade tänkt försöka ge mig på ett utlåtande, men det är svårt. Mycket svårt. Jag vet som inte riktigt vart man ska börja. Det är många tankar i luften. En av dem är i alla fall säker och det är att jag, precis som med de andra filmerna i serien, älskar denna. Så är det bara. Jag kan inte hjälpa det.
  Alla har de sin egen sjuka lilla twist som bara får mig att bli stormförtjust. Och alla dessa sjuka karaktärer är som grädden på moset.
  Viggo Mortensen är (i brist på bättre ord) - fenomenal. Vilket han ioförsig är i det mesta han gör.

Nu vet jag med säkerhet att det finns många därute i världen som inte kommer att dela min åsikt om just denna film, eller en massa andra filmer för den delen, men det gör mig inget. Så länge jag är nöjd så är väll det bra.

Handlingen tänker jag inte ens gå in på, då alla dessa filmer (Motorsågsmassakern, alltså) i grund och botten har samma story. Fast det enda som skiljer dem åt är det verkar som om varje ny familj bara blir sjukare och sjukare, Även om jag föredrar den första Leatherface spelad av Gunnar Hansen.



      


DEVIL



Har ikväll tittat på denna film, vilket är den första i en trilogyserie kallad The Night Chronicles producerad av M. Night Shyamalan (vanligtvis regissören bakom filmer som Signs och Sjätte Sinnet). Och jag måste såhär på en gång säga - jag menar skriva - att jag tyckte att den här var riktigt spännande.

Som filmaffischen säger: Fem personer fångade. En av dem är inte vad denna verkar.
  Och det säger ju ganska mycket om filmen. Dem fastnar och medans en polis, några säkerhetsvakter, brandmän, med flera försöker få upp hissen dör de instängda en efter en. De, som då till en början är fem stycken, börjar under "stress" anklaga varandra och det ena slutar i det andra, osv. En av säkerhetsvakterna tar slutsatsen att en av personerna i hissen är Djävulen.



Från början när jag såg trailern så trodde jag nästan att hela filmen enbart skulle utspela sig i hissen, men så vart det ju inte. Fast det spelar dock inte någon roll, då jag tycker att det i slutändan var en hyffsat bra film. Och självklart så rekommenderar jag den till alla som inte har sett, men som funderat  på att göra det.



      


CRITTERS x 4



Köpte en "box" med alla fyra filmerna för ett litet tag sedan, men har inte riktigt haft tid att se på dem förens nu i helgen och ska därför försöka ge mig på ett litet utlåtande angåend dessa.

Jag kommer bara ihåg att jag hade sett trean sedan tidigare och den var väll mer eller mindre så som jag mindes den.

Hur som helst... om du gillar humoristisk, smått löjlig, monsterskräck/sci-fi så är dessa filmer något för dig. Även jag är sådan som faktiskt kan tycka att denna typ av filmer kan vara underhållande.

Denna filmserie, likt så många andra, följer trenden att efter ju fler uppföljare som görs så blir de bara ännu mera löjligare och det känns som om det hela blir lite av en parodi på sig själv. Fast missförstå mig inte, tro inte att jag sågar filmerna bara för det. Nej, nej. På något kan jag faktiskt tycka att det är lite av charmen. Och tvåan är den delen som lyckas, i mitt tycke, bäst med detta.
  Det är även denna del som jag härmed kan säga är min favorit av alla fyra. Sedan så kommer den första och därefter trean och sist fyran.

Jag tänker inte gå in något vidare på handlingen för var och en av filmerna. Förutom det så kan jag väll säga att håriga små rymdvarelser tar sig till planeten jorden för att göra det dem tycker bäst om, nämligen att äta.



      

ps. En rolig fakta: en ung Leonardo DiCaprio gör sin första filmroll i den tredje filmen.


Tidigare inlägg
RSS 2.0