Ojsan, hoppsan... jag hade visst en hel del fel igår. Så kan det vara.

De enda som jag hade lyckats pricka in rätt på var bästa manliga biroll (Christian Bale för The Fighter), kvinnliga huvudroll (Natalie Portman för Black Swan), animerade film (Toy Story 3), utländska film (In A Better World) och specialeffekter (Inception).

Den film som jag inte ens har sett var den som kammade hem de största stauetterna, och det var The King's Speech - som vann för bästa manliga huvudroll (Colin Firth), originalmanus, regi och film.

Inception av Christopher Nolan låg strax därefter (även om de nu vann lika många), men den vann för de flesta av ljud och effekt-priserna.

The Social Network vann endast för bästa klippning, originalmusik och manus efter förlaga. Och jag som trodde på betydligt fler statuetter.

Alice In Wonderland vann två, för formgivning och kostym. Det hade jag faktiskt inte trott.

The Wolfman vann för smink. Också väldigt otippat.

Det som gjorde mig mest chockad när jag läste om de olika vinnarna denna morgon var det faktum att bröderna Coen inte vann något - med tanke på hur många Oscars de kammade hem för No Country For Old Men - men nu är det väll så att True Grit helt enkelt är en sådan jättehöjdare trots allt.



      

Tyvärr blir det inte att sitta framför TVn hela natten för min del i år, på grund av att jag måste upp tidigt i morgon. Men det gör inget, eftersom jag faktiskt knappt har sett någon av de filmer som är nominerade. Skamligt värre. Jo, tack... jag vet.

Hur som helst (som jag ofta brukar skriva), så är vad följer nedan de jag hoppas på vinner Oscars för sina representative nomineringar.

Bästa manliga huvudroll:
Jesse Eisenberg för The Social Network.
Varför?
Eftersom Jeff Bridges vann förra året för Crazy Heart - vilken han var mer än värdig. Och av det som jag har sett av honom i True Grit känns det inte riktigt som om han behöver stauetten i år igen.

Bästa manliga biroll:
Christian Bale för The Fighter.
Varför?
Gillar inte riktigt någon av de andra skådespelarna.

Bästa kvinnliga huvudroll:
Natalie Portman för Black Swan.
Varför?
Har inte sett något av de andra filmerna.

Bästa kvinnliga biroll:
Inget utlåtande.

Animerad långfilm:
Borde utan tvekan gå till Toy Story 3.
Varför?
En riktigt efterlängtad uppföljare som dessutom var bra.

Sedan så följer en massa kategorier som jag inte har någon större koll på eller som jag är så värst intresserad av.

Regi:
Lär antagligen gå till David Fincher för The Social Network eller till bröderna Coen för True Grit. Kan dock inte helt omöjligt gå till Darren Aronofsky för Black Swan.
Varför?
Bröderna Coen har kammat hem denna stauett förut och skulle lika gärna kunna göra det igen, då juryn brukar gilla deras filmer.

Utländska film:
Då kan man ju alltid hoppas på In A Better World, bara för Persbrandt är med i den.

Bästa film:
Där blir det tufft. 
Varför?
The Social Network har ju känts extremt hype på grund av att den just handlar om det "något kända" Facebook. Det har varit en hel del snack om den. Samma sak med Inception. Den fick ju mer eller mindre bara lovord när den kom. Black Swan faller även in där. True Grit skulle kunna vinna av samma anledning som nomineringen i bästa regi-kategorin (Bröderna Coen har kammat hem denna stauett förut och skulle lika gärna kunna göra det igen, då juryn brukar gilla deras filmer). The Fighter har även den en möjlighet.

Specialeffekter:
Lär nog gå till Inception.
Varför?
Ja, säg det?

Sedan så blir det ytterligare några kategorier jag inte riktigt kan yttra mig om.

Det ska verkligen bli spännande att se imorgon vilka det blev.



      

Det var ett tag sedan ett liknande inlägg, så därför passar jag på att gratta så många som möjligt.

Självklart så börjar jag med att fira Kyle MacLachlan, som fyller 52 år. För mig, liksom garanterat för många andra, kommer han alltid vara mest känd för sina samarbeten med David Lynch, och då speciellt som Speciel Agent Dale Cooper i Twin Peaks och filmen Twin Peaks: Fire Walk With Me. Och även rollen som Jeffrey Beaumont i Blue Velvet.
  MacLachlan har även gjort en rätt så minnesvärd roll i serien Sex And The City, samt i filmer som Showgirls, The Trigger Effect och The Trial.
  Han har medverkat i betydligt mycket mer, men det går helt enkelt inte att nämna allt.

Miko Hughes - 25 år. Barnskådis som medverkat i en rad olike serier och filmer, bland annat Apollo 13 (i vilken han spelar Tom Hanks son), Kod Mercury (där han spelar mot Bruce Willis), Dagissnuten, Cops And Robbersons, Huset Fullt, Spawn, Wes Craven's New Nightmare - men kanske mest känd för rollen som Gage Creed i Jurtjyrkogården.

James Hong - 82 år. Se honom i filmer som Big Trouble In Little China och Blade Runner. Personligen så tycker jag att det är de bästa han har gjort.

Jonathan Demme - 67 år. Regissör. När lammen tystnar är ett måste om man inte har sett den. Även Philadelphia.

Ett stort grattis till dessa.



      

Familjen Jones har allt den amerikanska drömmen kan erbjuda. De är framgångsrika och bor i ett stort hus - med den senaste inredningen och det största inom elektroniken - i ett tjusigt villaområde. De ser alltid snygga ut - i de dyraste kläderna och associarerna av de rätta märkena. Vilket får alla grannar att vilja vara precis som dem.



Det finns bara en liten hake och den är att familjen Jones inte är någon riktigt familj, utan i själva verket anställda reklampelare som får betalt för att få alla i deras omgivning att köpa vad det än är dem exponerar. Och allting ser ut att börja bra när de flyttar in i ett nytt villaområde, men även en låtsasfamilj kan ha sin beskärda del av problem.

Familjen Jones spelas av David Duchovny, Demi Moore, Amber Heard och Ben Hollingsworth, och jag måste säga att jag verkligen tycker att detta var en mycket sevärd film.



      

Såg på denna först igår, även om den nu har funnits ute ett bra tag.
  Hur som helst så tyckte jag att den var riktigt bra - trots de alldeles för uppenbara planteringarna som redan började dyka upp efter bara några minuter in i i filmen. Jag tänker dock inte tala om vilka... de får ni helt enkelt lista ut själva. Man vill ju som inte förstöra spänningen för de peroner som faktiskt inte lägger märke till sådana saker.

Det var även riktigt kul att se Martin Scorsese regissera en lite annorlunda historia, om man nu jämför med vad han vanligtvis brukar göra för typ filmer.

Kort handling: En kriminalkommissarie skickas för att utreda ett fall med en försvunnen patient från ett mentalsjukhus beläget på ön Shutter Island. Kommissarien misstänker att saker och ting inte riktigt är som det sägs där, varpå en hel del underliga saker börja hända.

Rollistan innehåller många stora namn: Leonardo DiCaprio (i huvudrollen), Ben Kingsley, Mark Ruffalo, Michelle Williams, Elias Koteas, Jackie Earle Haley, Ted Levine och ingen mindre än våran egen Max von Sydow.

Se den om ni ännu inte har gjort det. Den rekommenderas.



      

Ibland så tycker jag om att se på dokumentärer, då speciellt i synnerhet om de handlar om personer (musiker, författare, skådespelare) eller ämnen/händelser som jag, kort sagt, gillar.

En del av dessa dokumentärer kan jag av någon underlig anledning finna tilldragande (ej på ett sexuellt sätt, för er som kanske nu läser det så). Nej, inte alls. Och detta är ytterst viktigt att det inte misstolkas, för jag vill ju inte framstå som en äcklig och pervers person.
  Jag tycker nämligen att detta är viktigt att nämna, då en del av dessa dokumentärer faktiskt kan framstå som riktigt hemska och morbida i andras ögon. Och tro mig... det tycker jag också att de gör, men det är just det som fascinerar mig.

Jag har nämligen alltid varit intresserad av sådana saker som "normala" människor anser motbjudande. Jag finner det extremt spännande att få reda på varför vissa personer agerar som de gör, vad det är som driver dessa till deras handlingar, osv. För att förenkla det hela skulle man ju faktiskt kunna säga att jag tycker det är fängslande med människors psykologi.
  Vem vet... jag kanske skulle ha blivit doktor i alla fall.

Nej, nu ska jag inte gå in något mer på med att försöka förklara varför jag dras till sådana saker. Jag gillar helt enkelt mörka ämnen. Punk slut.

Nu till dokumentärerna jag vill se. Först ut är två stycken om fängelseliv på ett eller annat sett. Den ena är Champion, som handlar om skådespelaren Danny Trejos liv bakom galler och varför han satt inlåst på vartenda fängelse i hela Kalifornien. Och den andra är Turned Out: Sexual Assault Behind Bars, som handlar om män som blir våldtagna av andra män i just fängelsen - vilket är över 20 procent i bara USA. Filmen är dessutom berättad av Danny Trejo.



Efter det så vill jag även se dokumentären om Lemmy Kilmister från Motörhead - som kort och gott bara heter Lemmy. Fast jag kan erkänna på en gång att jag faktiskt aldrig har varit något superfan av just det bandet, men när jag såg trailern för denna så vart jag mer än taggad. Det känns som om den kan göra samma sak som Some Kind of Monster gjorde för ej Metallica-fans som för ej Motörhead-fans. Garanterat. Och så självklart så måste jag se den nya dokumentären om en av mina favoritförfattare, den legendariska William S. Burroughs. Namnet på den är William S. Burroughs: A Man Within.



Burroughs är allmänt känd som författaren till en av världens mest bannlysta och kultförklarade böcker, Naked Lunch, samt för att ha skjutit sin fru Joan Vollmer.

 Enligt historien så skulle paret (som var kraftigt berusade) sälja en pistol, men affären blev aldrig av då köparen inte dök upp på den plats man hade bestämt - vilket var i en väns lägenhet. Vollmer hade då envisats om att Burroughs skulle visa sin skjutskicklighet och ställde då ett dricksglas uppe på huvudet, varpå Burroughs siktade mot sin fru och sköt henne i pannan.

En annan dokumentär som jag kan rekommendera, som jag såg för lite över ett år sedan, är The Bridge. Den handlar om Golden Gate-bron i San Fransisco och hur det är den mest besökta plats där människor väljer att ta sitt eget liv. Filmen består mestadels av material med intervjuer av både närstående personer till en del av de som valt att hoppa från bron och med några av de personer som mirakulöst överlevt. Man har även tagit med autentiska videoklipp, på några av självmordshopparna (självklart då med tillstånd utav de närstående). Dessa är filmade med "hjälp" av de flertalet övervakningskameror uppsatta runt om bron.

Jaha, då vet ni vad det är för typ av dokumentärer jag tycker om...



      

Har nyss sett på denna fantastiskt underbara, både humoristiska och stundtals dramatiska, film i vilken några av rollerna, de större rättare sagt, görs av Jeff Daniels, Emma Stone, Ryan Reynolds och Lisa Kudrow - vilka alla gör lysande insatser. Även Macaulay Culkins kanske mindre kända lillebror Kieren Culkin gör en bra och inte minst sagt "oväntad" roll.

Jeff Daniels spelar Richard, en misslyckad författare - vars enda roman inte sålt ett enda exemplar och som ingen ens verkar ha läst - som blir skickad iväg av sin fru (Kudrow) för att börja skriva på sin andra bok. Det blir dock inte riktigt så som han har tänkt sig, trots viss hjälp av sin låtsaskompis Captain Excellent (spelad av en lysande Ryan Reynolds - i blå och röd superhjältedräkt alá Stålmannen). Och så möter Richard den 17-åriga Abby (Emma Stone), en flicka med ett tragiskt förslutet, men en annorlunda vänskap uppstår mellan dessa.



Detta är en film som berör ämnen som ensamhet, utanförskap, vänskap och rädslan för att växa upp. Det var i alla fall vad jag tyckte att den handlade om. Sedan kanske någon annan tycker något helt annat.

Den var hur som helst sevärd och jag rekommenderar den till alla som ännu inte har sett den.



      
ps. Andra filmer med dessa skådespelarna jag rekommenderar är:

Jeff Daniels
Imse vimse spindel - Arachnophobie
Away We Go
It's the Rage
The Squid and the Whale

Ryan Reynolds
Buried
The Amityville Horror
Fireflies in the Garden

Emma Stone
Zombieland

Jag har väntat rätt länge med att se denna. Inte av någon speciell anledning. Jag har bara inte funnit mig i att göra det förens nu. Och jag kan säga på en gång att väntan var helt i onödan.

Jag brukar vanligtvis inte ha något emot remakes, men denna hade man inte behövt göra om. Jag försökte verkligen se denna, så som jag gör med de flesta nytappningar, tolkningar, etc., för vad de är och hitta något med den som var intressant. Fast det gick bara inte.

Försöket till att göra Freddy Kruegers brännskador mer realistiska tyckte jag inte var bra alls. Visst... de såg mer realistiska ut än vad de gör i originalfilmerna, men det var ju ändå lite av grejen skulle man kunna tycka.
Denna nya version, inte längre spelad av den fantastiska Robert Englund utan av Jackie Earle Haley, såg mer ut som en väldigt underlig tillknycklad perserkatt.
  Och Freddys repliker - som alla mer eller mindre var extremt dåligt pålagda efteråt (som var mycket högre än resten av ljudspåret) - var bara för banala och helt ur sammanhanget. Det var i alla fall vad jag tyckte. Dessutom kändes det som om all den sarkastiska humorn som en gång i tiden gjorde Freddy känd (även om den spårade ur ju längre filmserien pågick) var som bortblåst med vinden. Och vad tusan hade de gjort med rösten? Den var så mörkt pitchad att det mer lät som om Kakmonstret vondades över en försvunnen kakburk.
  Nej, det här var inte den Freddy Krueger jag hade förväntat mig.

Resten av skådespelarna gjorde inte heller några värst tilltalande rollprestationer och gav mig inga som helst minnesvärda intryck. Storyn behöver vi inte ens gå in på i detta inlägg. För jag vet inte ens vad jag ska kunna berätta om den. Filmen börjar, ungdomar (spelade av personer som är betydligt äldre än vad de ska föreställa) drömmer mardrömmar - i både sovande och vaket tillstånd (ibland vet man inte vilket) - ungdomar dör, och sedan så var filmen helt plötsligt slut.

Personligen så tycker jag att man med en remake borde ge sig på något nyskapande (så som de i alla fall försökte med tunnlarna under marken i Friday the 13th, för att på ett något realistiskt sett förklara hur Jason kunde ta sig så snabbt från en plats till en annan och på så sett samtidigt göra honom mer mänsklig).

Men den här filmen kändes inte nyskapande någonstans. Vem vet, kanske måste jag ge mig på ett försök att se om den någon gång för att ändra mina åsikter.

Hur som helst... sen den på egen risk, för jag tänker inte rekommendera den.



      

Detta är min favoritbox som jag har i min DVD-samling och den inte minst sagt dyraste. Jag betalade lite över 2500:- för den då (nu vet jag att man kan få tag i den betydligt billigare, men men).

Den innehåller hela serien - alltså alla nio säsonger - pilotavsnittet, långfilmen Fight the Future (som kom mellan säsong 5 och 6), samt en massa extra material och ett "häfte" med information om varje säsong och index över alla avsnitt. Den andra filmen I Want to Believe ingår inte, då den släpptes först efter det att boxen gavs ut. Och den har jag faktiskt inte skaffat än eftersom jag vart något besviken på den. Visst, det var väll en helt okej film, men jag hade förväntat mig lite mer.

Hur som helst... den här boxen är riktigt fantastisk. Och gillar man Arkiv X lika mycket som jag gör så kan jag utan tvekan rekommendera denna (om man nu inte har något av serien innan). För ska man ha något av den så kan man lika gärna ha allt.








Detta är vad jag verkligen kan kalla för mycket nöje.



      

Jag har alltid tyckt om John Carpenter, fast jag har som aldrig riktigt slagit tag i saken att börja införskaffa hans filmer. Dessa är de få som jag haft sedan en längre tid... men ta det bara lugnt, fler kommer att hamna i samlingen.

De jag planerar att införskaffa inom en snar framtid är:

I skräckens skugga (In the Mouth of Madness) *
Den osynlige mannen *
Starman
They Live *
Mörkrets furste (Prince of Darkness) *
Christine
Village of the Damned
Dark Star




      
ps. De titlar med en stjärna efter är de som jag först och främst vill ha i samlingen.

Detta är alltså de filmer jag har utav en av mina favoritregissörer Tim Burton, och ja, jag vet att han inte regisserade The Nightmare Before Christmas, men enligt många - även mig själv - så räknas den som en av hans egna. Han står ju i alla fall för historien, originaldesignen och producerandet. TNBC är ju även (som nämnts ett antal gånger tidigare) en av mina absoluta favoritfilmer någonsin.

Hur som helst... den enda filmen som saknas i samlingen är Mars Attacks!, men den kommer att införskaffas så snarast som möjligt.



      
ps. Notera även exemplaret av Tim Burtons bok The Melancholy Death of Oyster Boy.

Detta var alltså ett önskemål från Blue Rose Case. <----- klicka på namnet för att komma vidare till sidan.

Jag och frugan lånade denna (och några till) filmer från biblioteket i veckan. Och det var faktiskt en rätt så underhållande film måste jag medge. Kanske inte något för alla, men för en del...



En rad kvinnor - en porrstjärna, en flygvärdinna, en psykolog, en bartender, med fleras - öden flätas samman på ett minst sagt tragikomiskt sett. En sorts svart humor som verkligen föll mig i smaken. Jag gillar nämligen sådana här sortens filmer.

Både större och mindre namn (som t.ex. Carla Gugino, Connie Britton, Joseph Gordon-Levitt, Josh Brolin och Simon Baker) turas om med att leverera både roliga såväl allvarliga repliker.

Så om man gillar denna typ av filmer kan jag med ganska stor säkerhet rekommendera denna också. Uppföljaren Elektra Luxx - vilket är namnet på en av karaktärerna - utspelar sig strax efter denna och den måste jag nog också ta mig en titt på fort den kommer ut.