Är jag verkligen en filmsamlare? Jag vet faktiskt inte. Det kanske beror på hur man ser på saken. För vad är det egentligen som definierar just en filmsamlare? Är det mängden filmer i hyllan? Eller är vad är för typ av filmer som står där?

Hur som helst. Ärligt talat så ser jag nog inte mig själv som en samlare, utan mer som en person som helt enkelt bara älskar att se på film och som genom åren har lyckats köpa på mig en liten hög (som nu börjar närma sig 2000-strecket), eftersom jag vill ha mina filmer i fysiskt format.

Jag har oftast fått för mig att en samlare är ute efter något speciellt, så som limiterade utgåvor eller förstautgåvor, extramaterial eller en viss typ av region, samt att kvaliteten har en viss betydelse. Och inget av detta är något som någonsin har betytt något för min egen del. Är det nämligen en film som jag verkligen tycker om så är jag bara glad över att ha en kopia av den oavsett version - så länge det går att se på den (då det faktiskt är mitt enda krav).

Och då kan jag ju passa på att nämna att jag inte är en sådan som har flera olika versioner av en och samma film. Visst, det finns några... men de är ytterst få och då rör det mest sig om två av samma titel.

Förresten så är ju det också en grej för vissa samlare. Att just ha så många olika utgåvor och upplagor av vissa speciella titlar. Som till exempel discjunkie, som jag anser har Sveriges grymmaste Motorsågsmassakern-samling, bland annat. För han skulle jag faktiskt vilja säga är en samlare (till skillnad från mig).

Visst, samtidigt så skulle man kunna säga att jag samlar på vissa regissörer och skådespelare. En del av dessa är till exempel: Tim Burton, Steven Spielberg och Clint Eastwood. Fast då har jag, som jag skrev en bit ovan, inte brytt mig om vad det varit för typ av utgåva.

Jag har även kommit på mig själv med att ibland köpa filmer som har en sorts nostalgisk betydelse för mig, då det är sådana som jag älskade att se på som liten och som jag än idag kan se om och om igen.

Nu när jag suttit här ett tag och försökt skriva ner detta kommer jag på att allt började med att jag faktiskt samlade på skräckfilmer på VHS och att när jag sedan fick min första DVD-spelare mest köpte filmer av denna genre (speciellt de som var baserade på böcker av Stephen King).

Så allt började med mitt - vad vissa skulle kalla överdrivet nördiga - intresse för skräck och det makabra. Vilket än idag är den typ av film som jag föredrar att se på, även om jag inte riktigt samlar på mig av allt jag kan hitta, utan mer köper något som jag tycker verkar intressant och verkligen vill se. Fast kan lägga till att jag älskar att leta efter udda skräckfilmer på loppisar och liknande.

Kolla gärna in min andra blogg Lolas Basement som enbart handlar om skräckfilm, videovåld, etc.

Sådär, ja, det var väll mina tankar runt mitt filmintresse och samlande, eller vad man nu känner för att kalla det.

Här kommer några fler titlar som jag betat av i min väldigt stora hög av ännu inplastade och osedda filmer.


Rango. Detta måste vara en av de bättre animerade filmer jag sett på ett bra tag. Inget snack om saken.

Kafka. En någorlunda påhittad biografi över Franz Kafkas liv. Kanske inte en film för alla. Jeremy Irons är hur som helst riktigt bra (vilket han förvisso för det mesta brukar vara).

The Contender. Vill man se Jeff Bridges som president så ska man se denna.

Mark of a Murder. Inte det bästa som Robert De Niro, även om den har sina små stunder.

Jag har sakta men säkert börjat beta mig genom alla de filmer i samlingen som stått inplastade en längre tid (nu pratar vi om år här) och som jag av någon anledning aldrig tidigare sett. Det är en hel, så detta "projekt" kommer säkerligen ta sin lilla tid eftersom jag inte kan slå mig ner och titta på film på samma sätt som tidigare, då sonen tar upp väldigt mycket tid. Precis som nu... när han inget annat vill än att sitta i knät och titta på vad som händer på dataskärmen.

Men, men. Här är de filmer som jag hittills har prickat av på den långa listan av inplastat och osett.


The Bridges of Madison County. En av få Clint Eastwood-filmer jag aldrig hade sett. Och då ska det påpekas att jag är något av ett fan när det kommer till Eastwood, oavsett vilken genre han beträder. Självklart så har jag en speciell förkärlek för hans westernrullar, men denna var långt ifrån dålig den med. Meryl Streep är lysande. Det är konstigt att hon inte vunnit fler Oscars än vad hon gjort.

21 Gram. Till början en aning virrig. Men det är så det är. Scener kommer nämligen inte i kronologisk ordning. Och nej, detta är ingen spoiler eftersom det är allmänt känt. Det kan dock bli lite jobbigt ibland. Bortsett från det så är skådespelarna bra i sina roller. Sean Penn, Benicio Del Toro och Naomi Watts. I största allmänhet var den helt okej, men jag är glad över att jag inte gick och såg den på bio en gång i tiden.

Gone Baby Gone. Ben Afflecks regidebut. En film som likaväl Clint Eastwood hade kunnat stå för. Den påminner nämligen väldigt mycket om de filmer som han gjort de senaste tio åren. Att sedan författaren bakom denna även är författaren bakom Mystic River, som Clintan faktiskt regisserade säger ju sig självt. Hur som helst så tyckte jag mycket om denna film, eftersom jag är en aning svag för liknande drama-thrillers.

The Town. Ben Afflecks andra film som regissör. Och även denna föll mig i smaken. Se den om ni inte har gjort det. Det är allt jag kan skriva om den för stunden.

Solisten. Robert Downey Jr. och Jamie Foxx är fantastiska i detta verklighetsbaserade drama. En riktigt jäkla bra film som verkligen berör, samtidigt som den bjuder på en gnutta humor här och där.


Nu lade jag märke till, när jag sneglade över listan på de filmer som jag hittills sett och över vilka som är kvar, att det kommer att bli en hel del dramafilm. Kanske lite enformigt, men så får det bli.